Ensamhet – Pandemifel, eller mänskligt beteende? 1

Många lider av ensamhet, vad beror det på?

Om det är pandemin eller samhället, det vet vi väl inte, men att många numera är ensamma utan att träffa någon, det vet vi finns många i vårt samhälle. Nu har man startat en ny kommission, ensamhetskommissionen, med Amelia Adamo som en av drivkrafterna. I dag ska det finnas över 300 000 som är ensamma, och det är ofta ofrivillig ensamhet hos äldre. Så kan vi inte ha det, skriver kommissionen på sin hemsida.
Man kan ju konstatera att vi blir allt friskare och äldre, det ska bland annat forskningen ha ett stort tack för. För många innebär det att man får vara med när barnbarnen börjar gå och läsa, ibland ytterligare en genaration. När man ska hjälpa barnbarnsbarnet med det där lilla puzzlet på sex bitar, då kan man nog säga att man har lite koll på hur det ska läggas. Men det finns givetvis en massa andra fördelar med den kunskapsbas som finns bland de äldre. Jag kan på rak arm tänka mig ett antal situationer, där äldre kan vara en stark resurs, men antagligen hindras av någon byråkratregel. Skolan till exempel, idag under pandemin är det många skolor som låter barnen läsa på distans. Det kan vara kul, den första dagen, men sedan börjar man längta efter kompisar och de rutiner som finns i skolan, då borde ju äldre kunner erbjudas bli någon form av fadder, som då kliver in och hjälper ungdomen med det som är lite besvärligt. Livserfarenhet är bra, Någon form av ersättning borde man kunna ordna fram.
Man slår två flugor på smällen, samtidigt. Dels får ungdomen, de som ska ta över så småningom, hjälp och klarar betydligt mera än vad de tror. Dels får den äldre komma ut igen, och känna sig lite behövd, och slippa ensamheten. Man behöver inte sitta på fiket och kramas, det räcker gott med att lösa någon uppgift gemensamt. Med tanke på att var tredje person över 65 lever ensam, så finns det stora resurser.
Det pyr nog lite i landet. Nu är vi tvingade att i möjligaste mån sitta inne och vänta på att pandemin ska vara över. Ett Vaccin ska ju hjälpa, men frågan är när det kommer, och om det nu verkligen ger det skydd som vi behöver. Det gäller nog att vänja sig vid att leva själv och ha munskyddet på så fort man går ut med soporna. Jag åkte buss i går, visserligen på icke rusningstrafik. Men det var i stort sett bara jag som hade munskydd på.
En liten undersökning jag läser, visar att du är betydligt bättre skyddad mot kroniska sjukdomar om du har ett rikt socialt liv. Det finns massor av möjligheter, det är nog bara kreativiteten som sätter stopp. Njut av en matlagningskurs, en syjunta eller gå på Friskis och svettis. Det är tre saker, och du får dessutom smaka av god mat, kanske sy upp nästa balklänning, eller kostym, och så får du massor med motion. Det senare är alltid bra, du kan ju se fram mot att slippa den där lite tråkiga promenaden, där du i princip promenerar på samma ställe varje dag. Undersökningen, som omfattade cirka 30 000 personer i 12 europeiska länder som visar att ju mindre aktiv du är, ju större är risken för kroniska sjukdomar i form av hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, demens och canser. Och som om inte det skulle vara nog med en av dessa sjukdomar, du löper dessutom 22% högre risk att få två eller flera av dessa kroniska sjukdomar. Så kasta dig över mobilen och anmäl dig till något socialt, kanske en gympa eller promenadgrupp, Du kan säkert få lite uppdrag som volontär på Röda Korset eller liknande. Eller ta med kompisarna och starta ett frukostmöte på närbeläget café. Då krävs ytterligare en sak, en lång promenad, så att inte den där goda semlan fastnar på bukfettet, det är inte bra, det kan i stället bli inkörsporten till diabetes. Och det var icke avsikten med denna artikel. Om du redan har lite lösa kontakter, där ni träffas lite spontant då och då, så kan du ha en bra grund att stå på. Lista ut en gemensam nämnare, sådant som ni alla gillar, åtminstone lite i vart fall, och på nästa spontana träff föreslår du en studiecirkel i detta ämne, om det så är knyppling eller att bygga modelljärnväg. Ta kontakt med närmaste studieförbund, så får ni lite råd och tips. Eller varför inte arrangera en resa.

Ensamhet, skadliga verkningar.
Ensamhet!