Kvinnorna krig

Sufragetterna – Kvinnorna krig

Sufragetterna. Berättelsen om kvinnorna och makt. Det är kamp som pågått i minst hundra år och som enligt vissa än idag pågår. På kreatursmarknaden i Hailsham i Östra Sussex, England, säljer man idag grisar, får och nötboskap. Men om vi går tillbaka några, närmare bestämt till 1814, kunde man köpa en annan mans hustru. I oktober 1814 var det en man som bjöd ut sin hustru. Han fick dock inte mycket för henne, sju shilling motsvarar ungefär 20 sek i dagens penningvärde. Det här var inte speciellt ovanligt. I stället för en skilsmässa och mannen var missnöjd, så tog han med kvinnan på stadens marknad och sålde henne där. 1928 såldes en kvinna i Blackwood i södra Wales, Priset hade stigit till ett helt pund, vilket ungefär motsvarar 600 sek i dagens penningvärde.
Människohandel var i princip förbjuden i England, men man kringgick detta genom att en kvinna var makens egendom, och därmed kunde mannen bestämma hur han ville. Det förekom inte så där våldsamt ofta, från slutet av 1700-talet och fram till den sista, 1928 var det ungefär 300 försäljningar i England.
I England var det enbart mannen som räknades. Det fanns ingen gemensam egendom i en familj, även om hustrun hade egendom med sig in i giftemålet. Det är först vid en lagstiftning 1882 som kvinnor själva får äga pengar och egendom. Sedan gick det några år, 1928, som alla kvinnor fick rösträtt.

Det värsta brott kvinnorna kunde göra!


Det värsta brott en kvinna kunde göra i Englands 1700-tal var att mörda sin man, inte så mycket för själva dödandet utan mera som ett grundläggande hot mot ordningen och stabiliteten i landet. Kvinnor som hade dödat sina äkta män anklagades inte för mord utan för förräderi, och straffades med hela den brutalitet som vanligtvis förbehölls förrädare.
Mary Hilton, som stod inför rätta i Lancaster 1772, hpn anklagades för att förgiftat sin man. Hon dömdes då för förräderi till att brännas på bål, bestående av ved och två tunnor tjära. För att pigga upp äventyret satte man en strypsnara på henne när man satte upp henne på stolpen vid bålet. Då blev hon delvis strypt samtidigt som man sänkte ner kroppen mot lågorna, hon var då ännu vid liv. I Pressen skrev man att hon ännu rörde på sig när lågorna tog tag i hennes kropp. Detta spektakulära avlivningssättet skulle sätta skräck i de kvinnor som hade fräckheten att sätta sig upp mot den manliga maktstrukturen.
Men det fanns andra små saker som männen kunde använda. Den heter Scold’s Bridle på engelska, och var en metallhuva som man trädde över kvinnans huvud, och det fanns en metallplatta som fördes in i munnen över kvinnans tunga, allt i syfte om att hon inte skulle kunna förse omgivningen med skvaller, eller på annat sätt förtala någon i omgivningen. Det var ju inte olagligt att tala, detta var ett sätt att tillrättavisa kvinnorna, så att de skulle veta sin plats.

Kvinnorna krig 1
Den engelska landsbygden

Mary Wollstonecraft


1792 skrev hon en bok som fått stor betydelse för kvinnors rättigheter. Den hette “Till försvar för kvinnans rättigheter”. I boken argumentera Mary för jämlikhet mellan män och kvinnor. Hon påbörjade sin kamp för jämställdhet genom att starta en skola, och förändra utbildningen för flickor. Skolan låg i Newington Green i London för döttrarna till de lokala köpmännen. Wollstonecraft ville ge kvinnor samma utbildning som männen, och utformar ett program som ger flickor samma villkor som pojkar. Hon anser vidare att kvinnor bör ges lika stor representation i parlamentet och att kvinnor ska vara jämlika inför lagen. Det ska bli ett slut på kvinnoförtrycket. Wollstonecraft är den första som tänker tanken att kvinnors rättigheter på den politiska kartan. Hon åkte till Paris och hyllades för sina idéer av de revolutionära intellektuella. Nu talar vi om cirka tre år efter den franska revolutionen. Alla idéer var euforiska, för både kvinnor och män. Det var ett samhälle fullt av möjligheter, för alla.
På Place de la Concorde, Paris, ägde en hel del blodsutgjutelse rum, bland annat avrättades Ludvig XVI. Händelser som Wollstonecraft blev förfärad över, det våldsamma barbariet och likså sveket av de revolutionära idealen. Hon såg blodbadet på nära håll, när hon passerade torget, och hon blev så rasande att människor i hennes närhet var tvungna att lugna henne, så att hon inte skulle gripas. Slutet på hennes manifest #Till försvar för en kvinnas rättigheter# blev när hon träffade en amerikansk äventyrare och flyttade in i hans lägenhet i stadsdelen Saint-Germain och då hade hon sin första sexuella kontakt, och blev gravid. Det blev ingen lycka för Wollstonecraft, hon återvände till London och försökte ta sitt liv, genom att hoppa från en bro, Putney Bridge. Då hade hon uppnått en ålder av 34 år. Hon överlevde tack vare några båtkarlar, som drog upp henne ur floden. Men lite drygt tre år senare gick hon ur tiden, nu knappt 38 år. En bok publiserad några år efter hennes död försörde hennes rykte fullståndigt, och det tog ungefär femtio år innen man åter tryckte hennes bok, “Till försvar för en kvinnas rättigheter” och det tog ungefär hundra år efter hennes död 1798, innan kvinnor medgav att de delade henne önskan om sexuell jämlikhet. Idag är hennes rykte återupprättat och hon hyllas som kvinnorörlsens moder.

Hannah More


Född och uppväxt i Bristol. I Cheddar grundade hon ett nätverk av söndadsskolor och kvinnosällskap. Kvinnorna hade inte rätt att lämna sitt hem, undantaget om de skulle idka välgörenhet. I staden Cheddar blev söndagsskolan det ställe där stadens fattiga barn fick en möjlighet att lära sig läsa och i vissa radikala skolor fick de även lära sig skriva. Kvinnorna gavs här möjlighet att ta steget in i offentligheten.
Hannah More var också författare, och hon uppmanade kvinnor att engagera sig i det sociala arbetet. “Välgörenhet är en dams kall, omvårdnaden om fattiga hennes yrke” var henne motto, och miljontals kvinnor läste hennes böcker, dessa kvinnor bildade tusentals frivilligföreningar för att tjäna varje tänkbar grupp av nödlidande. Det blev välgörenhet som först utmanade männens kontroll över offentligt liv. Men Hannahs arbete sågs inte alltid med blida ögon, hon inkräktade ju på ett manligt territorium, främst med sina söndagsskolor. Man anklagade henne för prostitution, om än i förtäckta ordalag. Hon blev sjuk och därefter deprimerad av dessa anklagelser.
Hannah More var också engagerad i den tidens största sociala kamp. Hon levde ju i Bristol som ännu var en hamn för slavhandel, More ville avskaffa slavhandeln. Men det var först 1825 som ett gäng kvinnor, nu i Bermingham försökte avskaffa det förhatliga slaveriet. I en bok “Första rapporten från kvinnosällskapet för befrielsen av brittiska negerslavar”. Detta kvinnliga sällskap hade en hel del mycket smarta taktiska förhållningssätt. I stället för att gå på gatorna och protestera, så valde man att inte handla varor som innehöll socker som kom från vestindien, det vill säga därifrån som slavarna kom ifrån. Kvinnorna blev en sostifikerad påtryckningsgrupp. När så slaveriet avskaffades i England, var det tack vare kvinnoorganisationen, som kom till det engelska överhuset med ett förslag, som var så genomtänkt och väl beskrivet att man beslutade avskaffa slaveriet redan samma dag.
Men det är inte kvinnorörelsen som får uppmärksamheten i efterhand, nej den tillfaller en Joseph Sturge. Han var visserligen en förkämpe för att England skulle avskaffa slaveriet när han grundade Anti-Slavieriet International, en organisation som grundades 1839 och som är världens äldsta för mänskliga rättigheter.
När så England industrialiserades kom kvinnorna åter att spela en viktig roll. Det blev så illa att man i industristäderna blev utan representanter i parlamentet. Arbetarkvinnor över hela landet organiserade sig.

Peterloomassakern


Den 16 augusti 1819 samlades ett stort antal kvinnor på St Peters Fields strax utanför Manchester för en fredlig marsh för att kräva politiska och parlamentariska reformer. I raka led om sex i varje led började de sin march in mot Manshesters torg, där det skulle hållas tal. Men man säger att anledningen till Kavaleriets attack var att demonstrationen var så stikt, man gick i raka led och hade sex personers bredd i varje led, det gjorde att kavalleriet kände sig hotade, de gick till anfall för att lösa upp demonstrationen, som innehöll upp till 60 000 personer, de flesta kvinnor och barn. Man vet att minst 18 personer dödades alla från demonstrationen och närmare 700 personer skadades. Händelsen kallas Peterloomassakern, som myntades av den samtida journalisten James Wroe, som en anspling på slaget vid Waterloo. Händelsen anses ha haft stor betydelse för kvinnorna och deras kamp för jämställdhet i England, även för demokratins utveckling.

Kvinnorna
Hus på den Engelska landsbygden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *